mitt liv som au pair

 Luke har bråkat med mig idag, för första gången, inte i alls samma grad som Ashley men nog räknas det som bråk alltid. Han har börjat gå runt och sparka på allt som finns i hans väg, river ut saker och vägrar hjälpa mig plocka upp. Han fick stå i skamvrån idag tills han gav sig, det hjälpte för en stund..
 När vi sen käkade middag satt han och sparkade på bordet, och i och med att man har skorna på sig även inomhus här så var ju risken stor att det blev märken. När jag sagt till honom säkert 10 ggr och varnat honom så lyfte jag ner honom så att han fick sitta vid sitt och Ashleys lilla plast-barn-bord. Då bröt helvetet ut, han skrek säkert i 10 min men jag bara ignorerade honom. Under tiden gjorde jag iordning hans mat, tittade inte åt honom, sa inte ett ord. När maten var värmd och klar så frågade jag honom om han var färdig med det han höll på med och gav honom maten. Knäpptyst.
 Nästa omgång kom senare när både Matt och Alison var hemma. Eftersom Luke har såna eksem så bör han inte bada varje kväll som Ashley, men han ääääälskar att bada och blev helt vansinnig när han inte fick det. Så efter när jag kom ner med färdigbadade Ashley så skrek han fortfarande och sträckte ut armarna mot mig. Jag sa, " Kom så byter vi din blöja och tar av lite kläder  ", för han var tomatröd och dyngsvett stackarn. Han tog ett fast tag om min axel och borrade in sig i nacken samt snorade av sig på min tröja ;) Allt gick som på räls tills Matt ropade och frågade om jag ändå kunde ge honom ett snabbt bad... Herregud tänkte jag, jag hade ju det här under kontroll nu! Hade bara behövt nån minut till så hade jag skojat bort det med honom. När Luke i alla fall hörde detta blev han ju eld och lågor, och ögonen riktigt lyste på honom, var bara att tappa upp nytt badvatten det.
 Det är ju synd att de gör sähär, med tanke på hans jobbiga eksem, dessutom lär han sig att ju att om han bara skriker lite så får han som han vill. Det kanske inte är så allvarligt som jag tycker men det känns ändå som om man bör vara ganska noga från början med vad som gäller... Deras argument mot det är att de orkar inte med att han ska skrika i 10 min.
 Hur som helst vet han att han inte kan köra med mig, och det är huvudsaken, när de väl vet det är det bara massa kärlek man har att vänta :)