Mitt liv som Au Pair

Efter många tårfyllda avsked bar det för snart en vecka sedan av mot New York, för att genomgå en förberedande kurs för mitt nya jobb som Au Pair, i Los Angeles. Nu när jag sitter här på mitt rum i LA och tänker tillbaka på veckan som gått så har jag väl inte lärt mig så mycket nytt, mycket var redan sådant man visste eller självklart helt enkelt, som att man inte skakar en bebis när den gråter, för att få tyst på den..
 Träffade Au Pairer från hela världen; Colombia, Panama, Brasilien, Tyskland, Polen, Ukraina, Australien och faktiskt Sverige:) Hade väldigt kul tillsammans, men alla längtade nog hela tiden, mer eller mindre, efter att få komma fram till sina familjer och börja sitt äventyr "på riktigt" Vi hade lektioner på dagarna i olika klasser, på kvällarna mer kulturella utbyten oss au pairer emellan, som till exempel allsång med sånger från våra länder. Vi svenskar ställde troget upp med vår traditionella "Små grodorna" vilket gick hem, med tillhörande danssteg. 
 Sista heldagen vi hade (torsdagen) tog vi bussen in till New York City, de som ville, för att bli guidade runt och även få lite egen tid att utforska staden med. Vi åkte förbi Madison Square Garden där t.ex. NBA spelas, SoHo, Times Square, 5th Avenue, Broadway, Empire State Building, resterna av World Trade Center och nu ombyggnaden som pågick, plus mycket mer. Vi tog båten ut till Staten Island och tillbaka och skymtade Frihetsgdinnan.
 New York är en helt otrolig stad, enorm med dess byggnader och blinkande, färglada skyltar. Här behöver man mycket mer tid och jag ska definitivt återvända för att se en match med New York Knickers och en musikal på Broadway!
 Tidigt på fredagsmorgon gick bussen till JFK flygplats där jag fick vänta flera dryga timmar innan planet skulle gå. Som tur var var jag inte ensam, hade sällskap av tre andra, en svensk kille, en ukrainsk tjej och en tysk tjej. Resan senare till LA gick desto fortare, sov nästan hela vägen i omgångar med min nya, sköna nackkudde som stöd:) 
 Vid bagageutlämningen stod en glad värdpappa ( vill inte lämna ut några namn, har inte frågat om det är okej, säkerhet är en riktigt "big deal" här i staterna) och tog emot mig med öppna armar, vi pratade på som vi hade känt varandra hela livet och all nervositet släppte. Det tog ett tag innan mina väskor kom men när de äntligen gjorde det fick vi fälla upp paraplyt för ute möttes vi av ösregn. 
 Resten av familjen var vaken när vi kom hem till deras otroligt fina och mysiga hus, lillkillen var lite sömnig men jag fick en "High Five" så jag var nöjd:) Lilltjejen kom rusande och öppnade dörren med ett leende upp till öronen och frågade: "Who Are You?", sen kom hon på att det var "Mirra" (uttalas med amerikanska "r"), her new friend, och då fick jag en gosig kram;)
 Åt lite hemlagad vegetarisk paj till kvällsmat, villket var det bästa och nyttigaste jag ätit på länge, ( maten på kursen var bara en massa sandwich, chips, hamburgare och cola) och pratade länge med föräldrarna. Delade även ut lite presenter; pärlor, gosedjur, nobel-servetter och lite kaffe och te. Även jag fick presenter på sängen, ska tillägga att när jag var i New York skickade de ett paket med hur mycket presenter som helst, så jag hade redan fått massa!
 Packade sedan upp alla kläder, vilket var helt underbart, för det är fruktansvärt jobbigt att leva i en resväska!  Somnade som en stock i min gigantiska king size bed, under rena mjuka lakan, med regnet som smattrade på rutan.
 I morse vaknade jag tidigt, har inte riktigt ställt om än, men det går ändå bra..låg och drog mig länge tills "Svamp-Bob" sattes på på TV:n, då ställde jag mig i min dusch som har en soffa:p
 Till frukost åt vi pannkakor med grädde och jordgubbar, lite onyttigt kanske men gott:) Drack en kopp svenskt kaffe som var alldeles för svagt innan vi åkte och handlade mat, jag, barnen och min värdmamma. Mataffären var väldigt fräsch och det märks att familjen är väldigt hälsosamma, vilket är tur, alla tror ju jag ska bli dundertjock efter ett år i USA, vi får väl se hörreni.....
 Fick plocka i vad jag ville ha till lunch och frukost och så, väldigt svårt men jag fick ihop lite potatis, bacon, mjukost, avokado och tonfisk, hur bra som helst;)
 När vi kom hem efter lite guidning runtom i området så gjorde sig barnen och mamman sig i ordning för ett födelsedagskalas, jag och pappan gick på basketmatch istället! Han hade köpt biljetter till en match mellan UCLA, och ett annat universitetslag från San Fransisco, skitkul! Han visade sedan runt mig på campuset, det är där jag kan gå på gym och även ta kurser i olika ämnen, har inte riktigt bestämt mig än men det löser sig väl...
 Nu sitter jag hemma ensam, de andra åkte ner för mamman skulle fixa sina naglar, hon frågade om jag behövde det men jag sa nej:p Kände att jag var tvungen att inviga min blogg, nu när jag fått så mycket påtryckningar från alla håll!:)
 Hoppas att ni alla mår bra därhemma, det gör i alla fall jag. Har fått en hur bra start som helst så jag tror att jag ska klara det här. På måndag börjar jag ta hand om barnen på riktigt, är verkligen skönt att komma hit på helgen, så man får en slags mjukstart..Hur mina dagar kommer se ut ska vi gå igenom imorgon då det är slapp-Super-Bowl-söndag, så det blir skönt. Nu ska jag lägga mig och vila lite, blir väl lek-tajm när de kommer hem sen:)
 Vi hörs!
Puss och Kram <3

Kommentarer
Postat av: tilda

bra jobbat syrran! nu är du igång. jag hoppas också att du kommer fortsätta att vara flitig :) här hemma hälsar dom! ja och mami ska väl ut på en skidtur...... jippie.... sköt om dej! pusspuss

2010-02-07 @ 10:23:49
Postat av: anna liljestrand

Det låter ju hur bra som helst :) lycka till på måndag! kram

2010-02-07 @ 10:26:45
Postat av: Sandra

Mirja, vad häftigt det låter! Hoppas det är kanon :) Kram Sandri

2010-02-09 @ 21:09:37
URL: http://metrobloggen.se/sandrabodin

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0