mitt liv som au pair

 Satt idag en halvtimme medan barnen sov och klistrade på Ashelys "board" (se bild nedanför) som hon får ta med till skolan imorn när hon fyller år. De kommer ha samling och då får alltid födelsedagsbarnet visa upp sin tavla för de andra barnen, berätta om bilderna och bjuda på något gott. Blåbärsmuffins tar vi med. Jag och Luke får faktiskt stanna imorn tills de ska ha samling så vi kan ta lite kort och så är det ju kul för Ashley att ha med sig någon tror jag.
 Träffade Raul, vaktmästaren i parken, som tjatar varje gång jag ser honom om att han kan visa mig runt i Venice eller gå och äta middag bla bla blaa.. Han frågade mig om vi skulle åka till Venice i söndags så han gav mig sitt nummer, men jag ringde och sa att jag var tvungen att jobba. Alison ville absolut inte att jag skulle åka med honom, hon sa att så bra känner de honom inte så att hon kunde släppa iväg mig sådär. "Jag kan också visa dig Venice" , sa hon glatt :) Och jag håller med, herregud varför vill han egentligen visa just mig runt, avrför vill han lägga sin lediga tid på mig, när han har fru och barn varav en dotter lika gammal som mig?! Åk till Venice med henne istället då. Samtidigt tror jag inte att det är något ont i han alls men hela situationen känns lite smått bisarr. Ska jag behöva höra på hans tjat vaaaarje dag i ett år nu eller? Just att han är så "på" får mig att backa....
 Luke och Ashley var för första gången jobbiga idag på länge, men jag orkar inte bli arg, blir så fruktansvärt trött på barn bara. De var precis överallt, och Ahsley ska hålla på att styra och ställa, hade lust att bara gå ut genom dörren. Tänk om inte jag vill ha egna barn efter det här?