mitt liv som au pair

   Familjen jag träffade i lördags bestämde sig för att ändå satsa på att hitta en au pair för ett helt år. Visste att det var helst det de ville för de hade nu innan mig haft en au pair i 3 månader och den andra 3 veckor. Skulle jag då börja hos dem skulle inte jag vara där längre än 3 månader heller vilket jag förstår blir jobbigt. Allra mest för barnen såklart... Fick heller inget vidare bra intryck av pappan i familjen, han var ganska arrogant faktiskt.
   Så det är bara att fortsätta vänta på ifall det skulle dyka upp någon familj här i LA, har fått ganska många andra erbjudanden från familjer runtom i USA. Bl a från San Jose och Washington. Men jag känner inte för att göra det, då kan jag lika gärna åka hem. Det har varit en jobbig tid och jag orkar faktiskt inte satsa något mer. Har en biljett hem den 16 oktober som jag blir tvungen att ta, längre får jag inte stanna på mitt visum. Tills dess bor jag hos Tobias där vi tar hand om varann, det känns både snopet och orättvist att det blivit såhär. Vi hade ju tänkt ut allt så bra då vi kunde få vara tillsammans fast ändå göra vår egen grej på sidan av. Men, det blir aldrig som man tänkt sig!